Blonds have more fun..

Äntligen kom jag iväg till frissan.

Jag är självklart inte en sån där lyckans ost som har perfekt, glamouröst, skinande blont hår av mig själv, utan mer av det kommunalgråblonda som inga fabulösa människor har. Jag kan ju säga att det blev ett ordentligt ryck upp på självförtroendestegen den dagen jag fattade att man kunde gå till frisören och BLEKA håret. Jag gick nog i 7an då tror jag..
Där hade jag slitit med mina jäkla citroner i flera år!

Jag är (som med allt) lite nervös när det kommer till frisörbesök. Tänk om det blir för kort, blont, mörkt, snett eller ramlar av? Jag har alltid lite småpanik när jag kliver in på salongen. Egentligen så är det bara hår, men av nån anledning så känns det mer som att de ska trimma av ett par fingrar. Usch!

Men nu jobbar jag ju som modell och då måste man gå till frisören var 6e vecka, som alla duktiga och bra modeller gör. Så jag har istället safeat up med att alltid gå till samma tjej. Hon heter Elizabeth och är världens bästa! Hon jobbar på Toni & Guy i Claphan junction och har den mest lena stämman med den sötaste portugisiska dialekten, så man kan bara inte vara nervös när man är runt henne.

 image115

Hon är min hårguru, ingen annan rör mitt hår ..jag biter dem i fingrarna om de försöker.

Det är därför jag har sett ut som en gammal matta i skallen under min månad hemma i Sverige. Elizabeth var på semester i november och jag vågade helt enkelt inte gå till nån annan.

Det tar f.ö 4 timmar för mig hos frissan.. jag slingar och klipper, får huvudmassage, inpackningar, läser tidningar och snackar en herrans massa skit.

image109

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0