Yikes!

Jag kom precis hem från min läkare, bara vanligt rutinbesök för oss bruds.
Vanligtvis är det in-hej-blodtrycksmätning-hejdå-ut.
Snabbt och smärtfritt - dax för kaffe.

Men idag, nej såklart skulle de komma på att jag bara väger 45 kg. Nämenojdå. jag har varit 166 cm och vägt 45 kg sedan 18 årsåldern så för mig är det supernormalt. Men det ger mig onekligen en ganska lågt BMI.

Så just idag var jag tvungen att bli mätt, vägd, mätt igen, klämd på, klä av mig i underkläder så att hon skulle se om jag var underviktig, fylla i formulär om mina matvanor och allt annat. Efter hela faderallan (som jag såklart har fått göra 50 ggr tidigare under mitt liv) kom hon som alla andra fram till att jag nog bara är en liten tjej med litet skelett och god aptit. Tack för de 45 minuterna, det hade jag ju kunnat berätta för dig direkt!

Man skulle kunna tro att det slog slut där. Nej, när jag ska gå börjar hon att grilla mig om barn, ja BARN. Små bebissaker som låter och har minikläder. Hon tyckte att det var dax för mig att skaffa barn nu. NU?!
Jag skrattade lite och förklarade att barn är inplanerade i 30 årsåldern för min del.
Men hon ger sig inte och börjar ge mig en massa broschyrer och grejer. Men herregud!
Det slutade med att jag gick därifrån uppskakad och livrädd för att bli påhoppad av en läskig spermie i en mörk gränd.
Tur att jag fick nya effing p-piller iaf!


Visst ser jag lite gravid ut? En mage fylld med halsduk..
Kaffe fick jag iaf..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0