Go Oprah!
Jag sitter och tittar på Oprah. Jag ÄLSKAR Oprah! Världens vettigaste program med sjukt nyttiga samtalsämnen och bra gäster. Vi i Sverige uppskattar inte Oprah nog.
Just idag pratar de om mano depressivitet eller att vara bipolär som man säger nuförtiden, vilket är ett ämne som ligger mig nära eftersom min mamma har sjukdomen och har haft den så länge jag kan minnas.
När jag och mina systrar var yngre så visste vi inte vad det var för fel på henne, bara att hon kunde gå från att vara världens snällaste, gladaste och påhittiga mamma till att bli arg, skrika och bara vilja sova, på bara några timmar. Varje dag vi kom hem från skolan undrade vi vem hon skulle vara just den dagen. Ibland kunde hon svänga på bara några sekunder.
Det är väldigt svårt för barn att förstå, speciellt när ingen i vår omgivning berättade för oss att hon faktiskt var sjuk och att mammor inte brukar vara på det sättet.
När hon var manisk så kunde hon ha världens bästa idéer (oftast helt galna), hon sov aldrig, hon mådde helt UNDERBART, hon ägde världen, festade hela nätterna, hon shoppade som en tok, städade hela huset till minsta lilla hörn sken och allt var så fantastiskt. Men sen kom hon ner till den depressiva sidan då hon hatade alla, allt var fel, hon kom inte ur sängen på flera dagar, vi fick laga mat till henne och tvinga henne att äta den, hon drack massor med vin, tog droger (vilket vi inte visste då) och hade självmordstankar.
Så fort jag fick reda på hur det låg till, vilket var när jag var runt 21, så kunde jag förstå henne bättre och hantera henne på ett annat sätt. Men att ingen hade berättat om hennes sjukdom för mig och mina systrar tidigare är någonting jag alltid kommer att undra över.
Men det är ganska fantastiskt att höra folk berätta på tv precis hur det var för oss och som kan beskriva hennes beteende, så perfekt även fast det handlar om helt andra människor.
Det finns extremt många bipolära människor i världen alla med olika grader av sjukdomen. Jag tror att om du tänker efter så känner du säker någon som har det eller som inte vet om att de har sjukdomen.
Just idag pratar de om mano depressivitet eller att vara bipolär som man säger nuförtiden, vilket är ett ämne som ligger mig nära eftersom min mamma har sjukdomen och har haft den så länge jag kan minnas.
När jag och mina systrar var yngre så visste vi inte vad det var för fel på henne, bara att hon kunde gå från att vara världens snällaste, gladaste och påhittiga mamma till att bli arg, skrika och bara vilja sova, på bara några timmar. Varje dag vi kom hem från skolan undrade vi vem hon skulle vara just den dagen. Ibland kunde hon svänga på bara några sekunder.
Det är väldigt svårt för barn att förstå, speciellt när ingen i vår omgivning berättade för oss att hon faktiskt var sjuk och att mammor inte brukar vara på det sättet.
När hon var manisk så kunde hon ha världens bästa idéer (oftast helt galna), hon sov aldrig, hon mådde helt UNDERBART, hon ägde världen, festade hela nätterna, hon shoppade som en tok, städade hela huset till minsta lilla hörn sken och allt var så fantastiskt. Men sen kom hon ner till den depressiva sidan då hon hatade alla, allt var fel, hon kom inte ur sängen på flera dagar, vi fick laga mat till henne och tvinga henne att äta den, hon drack massor med vin, tog droger (vilket vi inte visste då) och hade självmordstankar.
Så fort jag fick reda på hur det låg till, vilket var när jag var runt 21, så kunde jag förstå henne bättre och hantera henne på ett annat sätt. Men att ingen hade berättat om hennes sjukdom för mig och mina systrar tidigare är någonting jag alltid kommer att undra över.
Men det är ganska fantastiskt att höra folk berätta på tv precis hur det var för oss och som kan beskriva hennes beteende, så perfekt även fast det handlar om helt andra människor.
Det finns extremt många bipolära människor i världen alla med olika grader av sjukdomen. Jag tror att om du tänker efter så känner du säker någon som har det eller som inte vet om att de har sjukdomen.
Kommentarer
Trackback
