Tess Montgomery

Det är klart att varmvattnet slutar funka när man är bakis och inte vill något hellre än att gå och duscha.
Som tur är så är jag världens bästa rörmockare, så jag fixade problemet och vattnet funkar igen nu.

Tur det för jag fick ett samtal från min stackars kompis Lina som var fast i London på väg hem från Dubai och behövde nånstans att sussa en natt. Efter en sån resa så kan man ju behöva en varm dusch.

Vi kilade direkt ner till The Ship och åt en härlig lax och mussellunch. Och nu ska det bli utgång ikväll. Hjälp vad jag går ut nu. Vi ska till cuckoo på middag och fest, känns lite som Stures torsdagsmiddag fast i London. Ska bli trevligt.

Jag tror att hela gänget från igår kommer efter middagen, så det ska bli riktigt riktigt kul.Jättekul att ha Lina här med, trots att det bara blev en snabbvisit!

Nu kör vi igen då!


Puss på er och ha en trevlig kväll!

Jag har tänkt på en sak.
När man går på gatan, alltså för att komma någon vart inte "gå på gatan", så är det hela tiden en massa killar i skåpbilar och lastbilar som tutar, visslar och tjuter. Inte lika mycket i Sverige som här i London kanske, men här tutas och tjutas det för fullt.

Varför?

Varför göra sig besväret att hänga ut genom rutan och vissla när absolut ingenting kan vinnas? Det är ju inte direkt att man som tjej skulle skriva ner reg nummret och jaga rätt på killen som tutade och tuta tillbaka. Vad förväntar de sig att vi ska hinna göra på de 2 sekunderna som våra liv möts?
Om man nu mot förmodan skulle tycka att det var en hunkig kille som satt där bakom all plåten, hur gör man då? Det finns ju inte något universiellt handtecken för - Yes, you are hot too!
Har visserligen aldrig hänt mig hittils. Denna del av människorasen saknar oftast tvättbräda, hår, tänder och diverse andra kroppsdelar som jag föredrar att min hunk ska ha.

Min teori är att det är lite som vithajsdykning. De retar upp de läskiga tjejerna, de som de är mest rädda för, och sitter där och känner sig säkra i sin plåtbur. De vet att vi inte kan svara tillbaka, och de vill absolut inte ge oss chansen att kasta någon form av nekande svar tillbaka. Då försvinner kanske dagdrömmen och chansen att vi kanske kanske skulle tycka att de är heta tillbaka. Därför susar de iväg så fort de kan. För får de inget nekande svar så känns det ändå som en vinst.
Då är de vägens casanovor.

Tack gud för långfingret!

Tillbaka i London igen. Det är kallt och grått här. Buhuu!

Jag har verkligen blivit expert på att sova på plan nu. Jag tar med min egen kudde, ansikts wipes, evian spray, hand créme, fuktighets créme och supersofistikerade örpluggar. Det och en nightnurse och så sover jag som en baby.
Jag vaknade inte ens när de kom med maten.

Nu håller jag på och packar upp alla roliga saker jag köpte där nere.

xx /Tess

Jag vågade mig ner på stan idag. Det visar sig att mitt hotell ligger båder precis brevid min agentur och ett kvarter från den bästa shoppinggatan, Long street.

Så idag har jag shoppat! Det är så härligt billigt här nere. Märkesgrejer är dyrare, om de inte är på rea förstås. De har ingen koll alls på mode här nere så under rea säsong kan de lycklige verkligen fynda. Nu är reasäsongen slut, men jag fyndade fint i de lokala designshopparna.
Jag shoppade på bl.a. Misfit och Nylon. Sjukt fina saker. Dock måste du ringa på en klocka för att bli insläppt i butiken. Då känner jag verkligen hur annorlunda det är här nere jämfört med trygga Sverige.

Det här köpte jag :


Kolla vilka snygga knappar!

Jag är såå inne på det maritima till våren.


Det blev en fin klänning att bära i frankrike i sommar.

De här armbanden är gjorda i fattiga byar här i Afrika. Eftersom det var för en god sak så köpte jag ett gäng.
Snygga är de också! 




Imorgon ska jag tyvärr åka hem. Jag som vill stanna kvar här och ha det härligt i solen.
Buhuu!

Ännu en dag i Afrika lider mot sitt slut.



Jag satt igår och försökte förklara vår syn på Afrika för sydafrikanerna. Saken är ju den att när vi i Sverige tänker på Afrika så ser vi framför oss små nakna svarta barn med flugor i ögonen och uppsvällda magar. Att vi egentligen inte vet så mycket om Sydafrika som land och knappt har fått någon information i skolan om de andra delarna av afrika.



Det är inte så konstigt att vi svenskar tror att Afrika är Somalia och Etiopien, för det är det vi ser på tv. Vi ser bara allt lidandet och inte de bra sidorna med den här kontinenten.
Jag tror att det i slutändan är dåligt för alla eftersom vi inte gärna åker hit och turistar eftersom vi tror att allt är fattigdom och apartheid. Turism är det som afrika skulle må bäst av att få. Det skulle automatiskt generera mer pengar till många länder här nere, samt att kriminalitet mot turister skulle avta om folk såg oss som en tillgång.Som i sin tur skulle få mer turister att våga sig hit... Det är som allt annat en spiral. Jag förståratt det är svårt att ändra uppfattning om en kontinent när vi har blivit  fullmatade med katastrofbilder härifrån. Men nästa gång kanske du skulle skippa Thailand och åka till Kenya eller Sydafrika istället.



Jag lovar att du inte blir besviken.

Nu när jag är lite mer utsövd så kan jag berätta lite mer om Barcelonaresan.

Det började när vi klev på planet. Jag och klientens fru var de enda kvinnorna förutom flygvärdinnorna. Resten var fulla brölande fotbollshuliganer. Ja, Celtic spelade visst i Barcelona under tiden vi var där. Jag satt såklart inte med resten av teamet så det blev till att använda en vass tunga och hårda armbågar för att få sitta ifred. Det gick så långt att jag mutade de närmaste med min mat på planet om de kunde sluta sjunga (skrika) fotbollsvisor i mitt öra för bara 10 minuter.

Ölen tog slut efter halva resan och då blev det full kalabalik. Toalettbesök var bara att glömma om jag inte ville stå mitt i en urinoir. Jag var sprickfärdig när jag kom fram!

Hotellet var hur fint som helst, med pool och havsutsikt. Vi kom dit ganska sent så det blev pasta på nån kvarterskrog. Ingen hit direkt. Calltime för mig var kl 06.30 eftersom klienten tyckte att det var finurligt att göra make up och hår på hotellet innan vi började. Alla andra förutom make up artisten fick sova till 08.00. Trevligt..



Första dagen plåtade vi i en marina som visserligen var mycket vacker, men sjuuuukt blåsig. Där stod jag i små jumpers och skakade. Det blev inte så mycket bättre när fotografen öppnar munnen och är en total idiot. Han kläcker ur sig - vad kort du är, du är inte direkt models1.  Bra start!

Jag förstod varför han sa så efter 10 minuter då det kröp fram att han egentligen är en BILFOTOGRAF! Han plåtar inte människor helt enkelt. Han hade ingen som helst erfarenhet av någonting, det var ett skämt!
 jag har aldrig jobbat med en så dålig fotograf i hela mitt liv. Eftersom han inte visste vad han gjorde lät han mig stå där i blåsten medans han pillade och fibblade. Efter 8 timmar och en ond hals så hotade jag att dra mig ur jobbet och åka hem.
Då fick fotografen en ordentlig utskällning av klienten och vi avslutade för dagen. Jag bäddade direkt ner mig och beställde roomservice, de kan glömma att jag sover bara 5 timmar inatt som jag gjort natten innan. Jag är en 8 timmarstjej.



Dagen efter var fotografen mycket spak och kom fram tilll mig och bad om ursäkt och erkände att han behövde lite hjälp från mig. Så nu blev jag AD och produktionsbolag också. Inte mig emot!


9.00 a.m

Jag guidade honom genom sista dagens plåtning, det var underbart soligt, men det blåste fortfarande storm. Men eftersom jag höll i trådarna så slapp jag frysa så särskilt mycket. Dock tappade fotografen 2!! kameror i marken så att de förstördes.
Jag har aldrig sett en fotograf tappa en kamera innan, det händer bara inte. Av någon underlig anledning så hade han 3 st med sig så vi klarade oss. Men oj vilken självrisk han kommer att åka på.

Jag hittade det här söta halsbandet på flygplatsen och jag fick en härlig cashmere tröja från klienten som tack för hjälpen. Det blev ganska bra ändå.



Alla jobb är verkligen olika. Imorgon bär det iväg till Kapstaden, där mitt jobb förhoppningsvis kommer att bestå enbart av att vara modell. Nya äventyr..

Pojkvännen har varit supergullig och har laddat hem hela första säsongen av Gossip Girl till mig!
 Så det har blivit en hel del avsnitt avverkade hemma i sverige. Jag som alla andra tycker att modet i Gossip girl är kanon!
Blair för en mer sofistikerad look, Serena kör mer laydback sexy bohochick och lilla Jenny för en mer teen sweetheart stil.
Något för de flesta.

Kände mig lite Blair Waldorf inspirerad idag.



Väst - H&M
Polotröja - Marks and Spencer
Kjol - Åhlens
Strumpbyxor - H&M
Mc Stövlar - New Look
Gröna höga strumpor - Berschka
Armband - One of a kind "luck"