Tatatatattata!
Jag har poppat så mycket feber, huvudvärks och halspiller idag så jag är heeelt speedad!
Som sagt var så kan man inte ta ledigt i mitt jobb för annan sjukdom än livshotande eller toabindande. Halsfluss är varken eller, så jag fick stå mitt kast och släpa mig upp kl 06.30 imorse. Jag orkade absolut inte ens med tanken på att åka tunnelbana och tåg, så jag tog för en gångs skull en taxi. Saken är den att här i London så tar det oftast mycket längre tid att åka taxi än tunnelbana. Men eftersom jag mådde som en inlagd sill så sov jag hela vägen ändå.
Klienterna var gulliga och fattade läget, så fotograf assistenten sprang med thé till mig stup i kvarten och studiokillen lyckades fixa fram lite grönsakssoppa åt mig till lunch.
Jag fick tyvärr inte med mig kameran eftersom jag var något virrig i morse. Fick dock med mig passet av någon konstig anledning?
Stylingen, hår och make var grym. Det var en ganska editorial kampanj för ett köpcentrum. Väldigt preppyinspirerat och allt var fotat i svartvitt. Låter grymt förutom att klienterna inte riktit hade tänkt igenom vad de vill he för bilder. De körde "Sträck ut en arm och se hur det funkar.. uumm.. hmm.. nej..ett ben då?"
Efter ett tag tröttnade jag och de andra tjejerna och bestämde åt dem. Herregud, har man en massa feber så kan man inte bara stå där och sträcka ut ett ben på måfå. Det blev mycket bättre när vi basade!
Jag bad fotografen om att få bilderna överskickade så fort de var klara, så ni år se smakprov då.
På vägen hem kände jag mig ganska ok, pga alla piller såklart, och gjorde misstaget att välja tunnelbanan. Först andas en gubbe på mig och hans andedräkt stank gamla sopor! Jag höll på att kräkas! Så jag vänder mig om i den proppfulla vagnen. Rakt in i en indisk man armhåla, det svartnade framför ögonen.
När jag väl satt på tåget så satt det nån gubbe mittemot som verkade ha klåda på de privata delarna av kroppen. Så efter ett par ilskna menande blickar, som inte funkade, gav jag upp och bytte vagn.
Jag är så glad att vara hemma mina kära vänner.
Nu ska jag sova 17 timmar till så att jag orkar gå till doktorn imorgon.
Jag kanske tittar in en snabbis lite senare om jag inte kan somna..
Som sagt var så kan man inte ta ledigt i mitt jobb för annan sjukdom än livshotande eller toabindande. Halsfluss är varken eller, så jag fick stå mitt kast och släpa mig upp kl 06.30 imorse. Jag orkade absolut inte ens med tanken på att åka tunnelbana och tåg, så jag tog för en gångs skull en taxi. Saken är den att här i London så tar det oftast mycket längre tid att åka taxi än tunnelbana. Men eftersom jag mådde som en inlagd sill så sov jag hela vägen ändå.
Klienterna var gulliga och fattade läget, så fotograf assistenten sprang med thé till mig stup i kvarten och studiokillen lyckades fixa fram lite grönsakssoppa åt mig till lunch.
Jag fick tyvärr inte med mig kameran eftersom jag var något virrig i morse. Fick dock med mig passet av någon konstig anledning?
Stylingen, hår och make var grym. Det var en ganska editorial kampanj för ett köpcentrum. Väldigt preppyinspirerat och allt var fotat i svartvitt. Låter grymt förutom att klienterna inte riktit hade tänkt igenom vad de vill he för bilder. De körde "Sträck ut en arm och se hur det funkar.. uumm.. hmm.. nej..ett ben då?"
Efter ett tag tröttnade jag och de andra tjejerna och bestämde åt dem. Herregud, har man en massa feber så kan man inte bara stå där och sträcka ut ett ben på måfå. Det blev mycket bättre när vi basade!
Jag bad fotografen om att få bilderna överskickade så fort de var klara, så ni år se smakprov då.
På vägen hem kände jag mig ganska ok, pga alla piller såklart, och gjorde misstaget att välja tunnelbanan. Först andas en gubbe på mig och hans andedräkt stank gamla sopor! Jag höll på att kräkas! Så jag vänder mig om i den proppfulla vagnen. Rakt in i en indisk man armhåla, det svartnade framför ögonen.
När jag väl satt på tåget så satt det nån gubbe mittemot som verkade ha klåda på de privata delarna av kroppen. Så efter ett par ilskna menande blickar, som inte funkade, gav jag upp och bytte vagn.
Jag är så glad att vara hemma mina kära vänner.
Nu ska jag sova 17 timmar till så att jag orkar gå till doktorn imorgon.
Jag kanske tittar in en snabbis lite senare om jag inte kan somna..
Kommentarer
Trackback
