Phu!

Nu känns hjärnan som en mosig gammal kanelbulle.

Det gick inte riktigt så bra som jag hade hoppats på, men jag är nöjd för den här gången.
Jag har visserligen inte sett facit ännu, men på känslan kändes det sådär. Hjärnan ville inte riktigt.
Men det går som sagt fler tåg och det var trots allt 5 år sedan jag skrev provet senast.

Nu slappnar jag av med en thé som en liten fis har varit snäll och kokat.
Han har lite dåligt samvete för att han var ute och festade i natt och väckte mig flera gånger.
Men nu har han lovat att nästa gång ska jag få sova heeelt ostört och det tackar jag för.
Han är ingen elaking, bara lite snurrig ibland.



Bild lånad från Veckorevyn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0